elefanten & sparven

"om jag var liten som du ar", sa en trott gammal elefant, nar jag lagger mig ner, krossar jag den jag alskar, det finns nat litet i mig, och jag tror det ar fint, men jag har gomt det sa lange, att jag glomt vart det finns, om jag var poet, och du var nagon som forstod, nej, jag sager inget, for tarar dunstar bort vid ord, det finns nat litet i mig, och jag tror det ar fint, men jag har gomt det sa lange, att jag glomt vart det finns, om jag var en fackla, och allt jag nansin brunnit for, kunde lysa upp morka gator dar du gar, det finns nat litet i mig, och jag tror det ar fint, men jag har gomt det sa lange, att jag glomt vart det finns, om jag var en fallande stjarna, kunde du onska nat stort om du sag, fallande stjarnor forsvinner och slocknar, men du kan onska nat stort anda, det finns nat litet i mig, och jag tror det ar fint, men jag har gomt det sa lange, att jag glomt vart det finns